Välkommen till änglar.se

Åke skriver här om en sann övernaturlig händelse som är dokumenterad på flera sätt: För många år sedan träffade jag Anders, en skånepåg som jag själv. Han var en annorlunda bonde från Höganästrakten och åkte ofta till Helsingborg på kvällar för att Och så en kväll i början av november 2025 bjuder Roger som tillsammans med sin bror Magnus, driver Gränsbygdens köpcentrum in till fest på Gräddhyllans restaurang utanför Markaryd. Kvällens gäst var just Anders. Han hade varit med om en svår olycka med en av gårdens tunga traktorer och berättade om sin upplevelse hösten 2024.

För Anders började denna dramatiska händelse när han för ett drygt år sedan får höra en helt övernaturlig röst som proklamerar på morgonen när han gör sig i ordning för en ny arbetsdag "jag bryr mig om er för det är sån jag är". Ingen fanns i närheten och när det upprepades förstod Anders att det var en himmelsk hälsning. Några månader senare blir denna hälsning en mycket påtaglig verklighet och hjälp för honom när han startar en av gårdens traktorer som stått stilla en tid. Med hjälp av en kraftig batteriladdare och bra gaspådrag går den igång med ett ryck för han hade inte upptäckt att han stött till växelspaken. Anders står på fotsteget där man går in i traktorn, hjulet har fått tag i någon ögla i hans arbetskläder och drar ner honom på cementgolvet. Traktorn på 4 ton slirar för det är ett arbetsredskap kopplat till den som bromsar men hjulet slirar i stället över honom, drar av honom kläderna och förstör det ena efter det andra på kroppens ena sida. Ledband går av, ben och bäcken bryts, lungan punkteras, revbenen bryts sönder på flera ställen, ena halva av kroppen plattas då till. Men hans huvud klarar sig precis i det trånga utrymme han ligger i mellan 2 traktorer. Hans fru upptäcker vad som händer med traktorn på full gas och lyckas stanna den.

Ambulansen hittar honom efter att ha kört fel och undrar när de ser honom om han lever men Anders har varit vaken hela tiden och berättar hur Jesus har varit med honom och det han hört tidigare "jag bryr mig om er för det är sån jag är" blir en kraft som följer honom fortsättningsvis och blir något som det talas om på sjukhuset. Ett helt team står färdiga att ta emot honom på sjukhuset, mirakel följer på mirakel och efter 8 dagar skrivs han ut. Det Anders varit med om är så väl dokumenterat så det handlar inte om att man skall tro enligt den svenska modellen som innebär att man vet inte säkert, men man hoppas. Här är det på en annan nivå, här finns hans fru, ambulanspersonal, läkare, röntgenbilder och journaler som alla blir till ett gemensamt vittnesbörd om ett totalt himmelskt mirakel och bekräftar det Anders lever i, att Jesus verkligen bryr sig om oss. En kraftfull himmelsk hälsning till oss.

Hur gör jag då för att få uppleva att han bryr sig? Bibelns Gud vill leva med oss, dela vårt liv. Han är en förbundsgud, att leva i ett förbund innebär att allt mitt är ditt och allt ditt är mitt. Ett exempel på detta är äktenskapet, ett förbund mellan två människor.

Allt i det himmelska är gratis men som med alla gåvor måste man ta emot den, men hur? Vi låter det komma in i våra tankar och vårt sinne, säger tack, öppnar paketet och tar det till oss. När du tänkt igenom detta och vill göra en verklighet av det kan förslagsvis följande komma ur din mun: Jesus, kom in i mitt liv, förvandla det och hjälp mig att lära känna dig som du verkligen är. En bra början kan vara att studera Johannesevangeliet som finns i varje Bibel.

Jag heter Martin Johansson och har med början 1975 växt upp i Markaryd. Under 80-talet var jag som grabb en flitig fiskare. En av fiskeplatserna var vid Majenfors kraftsstation ungefär en mil från Markaryd. Här rinner Lagans vatten och vid fisket halkade jag till och kom för långt ut från marken där jag stod och hamnade i den djupa strömmen... Jag såg hur mina båda fötter kom ut i vattnet och jag väntade bara på att dras iväg ut i den forsande vattenmassan. Men just DÅ kom en osynlig hand och tryckte upp mig på land och jag stod på samma ställe som tidigare och min vän frågade: höll du på att drutta i? Det som var ännu mer konstigt var att jag var helt snustorr om både byxor och skor! Jag förstod först inte att det varit en ängel som räddat mig utan det var först flera år senare som Gud klargjorde det för mig. Som sagt jag såg ingen ängel men jag upplevde den och kan fortfarande känna den trygga hand som räddade mig bara jag tänker på händelsen.

Mitt namn är Paul Ipsen och min arbetsplats är på ortopeden i Hässleholm. Jag växte upp i en missionärsfamilj i Etiopien och fick som barn uppleva när en marxistisk militärjunta avsatte kejsar Haile Selassie 1974, jag var då 9 år. Året efter hade all industri och odlad jord nationaliserats. Överstelöjtnant Mengistu blev diktator med stöd från Sovjet och Kuba. Politiskt förtryck och avrättningar blev vardag i Etiopien. Tiotusentals motståndare dödades eller torterades.

Efter kuppen blev det en väldigt orolig tid och vi som missionärsfamilj fick flytta in från landet till huvudstaden Addis Abeba där vi bodde de sista månaderna i landet på grund av kriget. Där bodde vi i ett hus som låg vid en huvudgata, 3-4 m över gatans nivå, ett putsat hus med fönsterluckor och en veranda som gick runt huset.

En kväll började soldater samlas nedanför vår gata och sent på kvällen började de skjuta med kulsprutegevär mot vårt hus från gatan. Vi barn blev ju väldigt rädda och gömde oss så gott vi kunde under fönstren. Men mamma låg lugnt kvar i sin säng och sa till oss att ni kan vara fullständigt lugna, ni behöver inte gömma er, jag ser att det står änglar i varje fönster och blockerar fönstren.

När morgonen kom var vi tidigt uppe och gick runt huset. Vi hittade många patronhylsor på marken men vi kunde inte se några spår av kulor på väggen och inte heller på fönsterluckorna. Så vi förstår att änglarna hade stoppat kulorna.

31 år senare gjorde jag en resa till Etiopien (bilden), mitt gamla hemland, tillsammans med mina tonårsbarn. Det första jag gjorde var att besöka huset och gick till den gamla vakten och frågade om det gjorts några ändringar på huset. Men inget har gjorts med huset sedan ni lämnade det förklarade han. Och det upplevde inte heller jag när gick fram och noggrant undersökte huset efter spår från kriget, inga kulhål!

En ängel på taket

Fridshemmet Bergsgården ligger norr om Gnosjö. Den drivande kraften är Ove som ofta kör hjälpsändningar till främst Vitryssland. Men det går också trafik på andra hållet, flera gånger om året kommer barn som lider av Tjernobylkatastrofen till Fridshemmet på läger. Dessa barn får andas frisk luft och äta näringsrik mat vilket stärker deras immunförsvar. Därför kallas också platsen för Tjernobylbarnens oas. Många är delaktiga och hjälper till på olika sätt för att göra allt detta möjligt. 2005 byggdes ett rött bussgarage med samlingssal i anslutning till huvudbyggnaden.

Från infobladet Tjernobylbarnens oas oktober 2005 läser vi om hur man i början av oktober lägger taket på baksidan under fredagens kväll och natt. På lördagen hade Ove andra uppdrag och frivilligarbetare skulle lägga på takpapp under dagen. Under arbetets gång kom helt plötsligt en Mercedes jeep till Bergsgården, en man klev ur bilen och gick upp på taket. "Ni behöver visst hjälp!" Han hjälpte till att lägga den sista pappen och sedan kom regnet i samma ögonblick som han försvann. Ingen vet vem han är eller varifrån han kom. Var han en ängel sänd av Gud i rätt ögonblick?

I Markaryd levde under 1900-talet en man som gillade att handlade med grisar, Erik Karlsson. Vid ett tillfälle körde han på E4:an i höjd med Gränna en sen kall vinterkväll: Lastbilen var ny och fullastad med levande grisar. Han stannar till på en parkeringsplats för att sträcka på benen, går runt bilen för att kolla att allt är i ordning. När han kommer tillbaks till dörren upptäcker han att den gått i lås. I bara skjortärmarna börjar han anropa Herren om hjälp i denna hopplösa belägenhet. Efter en stund kör en Mercedes in på parkeringen och stannar vid lastbilen. De två herrarna i Mercedesbilen undrar om de kan hjälpa till med något. När de får klart för sig hans belägenhet öppnar de bakluckan och där har de uppradade verktyg som en låssmed använder. De dyrkar upp låset och Erik kan i stor tacksamhet fortsätta resan hemåt.

Skolan fortsatte som vanligt, men med den skillnaden, att nu var det till kroppen nästan fullvuxna grabbar som bråkade. Mina plågoandar förstod ganska snart, att de bara behövde slå några slag, för om man slog tillräckligt hårt, så räckte det för att jag skulle vika ner mig.

Grabbarna, som mobbade mig brukade ge mig kompanistryk, vilket var lika med misshandel med sparkar och slag tills jag blödde eller kräktes. En dag sa de, att bara för att jag var Kristen och svarade på bibelfrågor på lektionen, (återkommer senare med mer om detta) skulle de ge mig kompanistryk i "Knekarbacken" på hemvägen. Jag var skräckslagen av rädsla, för jag förstod att det var något speciellt som skulle hända. Det var flera som kom för att säga det samtidigt, och jag kände att det låg HAT i luften. Jag har många gånger funderat över hur det kan komma sig, att en atmosfär kan kännas så tydligt. Hatet ger nog starka signaler, som uppfattas av andra som att det är fara som hotar. Vilka är de krafter, som driver dessa onda företeelser? Ja, inte är det några goda krafter i alla fall.

Det var under denna känsla av skräck som jag sade till Jesus: "Om du inte hjälper mig nu så jag slipper få kompanistryk, då orkar jag inte ta emot mer förföljelse för din skull". Jag menade det jag sa, och jag hade fattat beslutet, att denna gång var det upp till Jesus att visa sin makt. Jag vet inte varför, men den här gången vägrade jag att smita undan. Jag visste att de skulle ta mig förr eller senare ändå, om inte annat när jag skulle gå på bron över Noreån, eller kanske nästa dag. När jag gick hemåt ser jag grabbarna stå där, men jag bara gick. De rörde mig inte, utan bytte sida på vägen så att jag kunde gå på min sida. Det hade aldrig hänt förut. Jag fattade ingenting.

Dagen efter kom två grabbar fram och frågade: "Vilka hade du med dig i går, var du så feg så du inte vågade gå hem själv"? Jag sade att jag gått ensam, men då blev de arga och lovade stryk bara för att jag ljög. Jag fick faktiskt aldrig kompanistryk för detta, och inte heller det kompanistryk som enbart gällde bibelfrågor på lektionerna.

På tisdagskvällens bönemöte kommer Tant Anna och säger. Kjell vad hände då, den dagen?, Gud sade åt mig att be för dig! Jag har varit så orolig, men jag kände att oron försvann senare på eftermiddagen. Jag berättade förstås, och hon sade att jag kunde vara trygg, för hon skulle fortsätta att be för mig. Tant Anna levde i samma trygga förvissning om Guds förmåga att svara på bön, som mina föräldrar gjorde.

Vid ett senare tillfälle, våren-72, träffade jag en av dessa grabbar. Han bad om förlåtelse för allt. Sedan talade han om att han förstått, att det var Änglar de sett den där gången i "Knekarbacken", då de skulle spöa mig för att jag svarade på kristendomslektionen. Personerna eller änglarna var stora och konstigt klädda, liksom i långa ljusa rockar sade han. Han berättade, att han förstått att Jesus finns, "Annars hade du aldrig pallat för trycket". "Jag tänker mycket på det ibland, förlåter du mig"? Jag sade, Visst, jag förlåter, strongt av dig att komma. Detta att du kom och pratade, läker många sår inom mig.

Den kvällen och natten var det som om det ljusnade i mitt inre, det blev varmt och mjukare på något sätt, men fortfarande kunde jag inte gråta ut.