En utmaning till Guds folk i Markaryds kommun

Det finns flera profetior om Markarydsbygden från 70-80-tal men un­dertecknad känner inte till någon som skrivits ner. Så jag får börja med en egen stark erfarenhet där min ande i början av 80-talet förflyttades till en annan plats i samhället, så verkligt var det.

På den tiden gjorde Gudslängtan att jag under en period tog hela för­middagen till bibelläsning och bön. Jag lärde mig höra Herrens röst, fick direkt undervisning av Honom, upplevde syner och visioner och annat övernaturligt. Ok, när jag upplevde det jag beskriver här var jag helt vaken och synen var mycket tydlig och stark:

I gräset bland rätt så stora björkträd utanför en kyrkolokal i Markaryd växte det upp något som liknade en svamp som bröt igenom gräset. Men det som sköt upp och bara växte visade sig vara Jesus själv, jag bara förstod det och det blev strax uppenbart. Snart kom han upp i min storlek, han reste sig allt högre och blev större och större, nådde över björkarna och fortsatte, blev som en jätte och nådde långt högre än hustaken.

Tänk att stå vid den väldiga frihetsgudinnan i New York och låta blick­en följa ända upp över huvudet på henne, något åt det hållet upplevdes det som. Där stod han, Jesus, som total Herre över kommunen i all sin kraft. Denna jätte påminde till en del om den Kristusstaty i gips som man ser i kyrkliga lokaler där Jesus har armarna något lite utsträckta, jag har för mig att statyn är av en dansk konstnär. Det strålade inte av ljus runt honom, han var helt vit, men han var våldsam att betrakta. Jag förstod att det handlade om ett gudomligt inflytande som skulle växa fram men inte riktigt vad det betydde. Jag glömde bort vad jag sett, eller tänkte inte på det.

En gång till! Men några år senare när jag gick och bad hemma en lör­dagsmorgon fick jag plötsligt uppleva exakt samma syn som jag nyss berättat. Jesus som Herre över kommunen, vilken grej, men hur skulle det gå till? En tanke som kom till mig först våren 2006; kan detta märk­liga genombrott genom gräset vara någon slags ”gräsrotsrörelse”? När jag samma vår läste om hur Josef tyder och Faraos drömmar kvicknade jag till: Men att Farao har haft drömmen två gånger, det betyder att detta är av Gud fast bestämt, och att Gud skall låta det ske snart. 1 Mos 41:32

Samma vår hamnade jag genom en ”gudomlig tillfällighet” på en hem­sida (på Internet) av Danny Steyne på Mountain of Worship i USA. Det var en låång sida där han skrev om det kommande året. Jag rullade hela sidan ner. Det som jag upplevde som en tillfällighet visade sig vara nå­got helt annat. Längst ner på sidan får jag ögonen på:

Jätten har vaknat

” 1982 hade jag en dröm om en jätte som låg och sov i ett liten vit lands­ortskyrka (USA). Herrens hand kom ner, tog tag i jättens skuldra och väckte honom. Jätten stod upp och när han gjorde det trasades byggna­den sönder.

Sedan talade Herren till mig att det kommer en dag när församlingen står upp och det kommer inte att finnas någon struktur (religiös, organi­satorisk, samfund eller någon annan ordning) som kan rymma den.

Vi är på väg mot en verklighet av församlingsliv som går långt över vad de flesta av oss har upplevt/erfarit. Hans närvaro kommer att manifes­teras och Hans ljus kommer att lysa i mörkret. Stå upp församling, stå upp! Detta är vad du är född till (Jes. 46:3-13)!”

Det här talade starkt till mig och jag förstod mycket bättre vad jag också fått se på 80-talet, det måste handla om samma sak!

December 2005 profeterade en kvinna

från Helsingborgstrakten i Ladan (några km öster om Markaryd):

Jag fick en hälsning från Herren den här förmiddagen. Och jag måste säga att det är med bävan jag står här och skall dela med mig av detta men jag känner att man måste lyda Herren.

Herren säger så här ”Mina barn, jag kallar er närmare Mig, närmare mitt hjärta och den kärlek som finns hos mig som jag vill ge er. Att få lära känna min kärlek är det viktigaste ni kan söka i denna tid. I min kärlek finns förlossning för er ande själ och kropp. Jag vill röra vid er mina barn, jag ser att ni hungrar och törstar, släpp all er rädsla och fruktan. Öppna era hjärtan för min beröring. Jag finns alltid hos er, jag är alfa och omega, begynnelsen och änden, jag är kärleken mina barn.

Jag skall röra vid denna region, jag går er inte förbi. Jag har väntat på en attitydförändring hos mitt folk. Lägg ner allt revirtänkande, all kärlekslöshet och alla döda gärningar. Ni har ett uppdrag mina barn, och det är att nå de förlorade. Tiden är kort, detta är den sista tiden så slösa inte bort era liv på oväsentligheter. Dra er närmare mig, låt min nöd få fylla era hjärtan. Låt min kärlek få drabba er, älska era systrar och bröder, älska varandra, älska de svaga och utstötta och de förlorade.”

Roger Larsson: ”Så har Herrens mun talat, andra söndagen i advent 2005, i Ladan.”

Owe Lindeskär har en 45-årig pastorstjänst.

Som tonåring levde han i Strömsnäsbruk där hans far var pastor. Senaste församlingstjänsten hade Owe i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm 1986-1997. Nu har han hela världen som arbetsfält.

I april 2006 var Owe konferenstalare i Ladan och talade om församlingens uppgift att utveckla andliga individer. Hur det nya livet i vår ande skall påverka hela vår tillvaro, tränga ut i vår själ och kropp, och ut i vår omvärld. ”Helighet i rörelse är helgelse”. Heligheten för mig in i Gudomliga rum, in i Hans innersta. 1 Kor 2:9-10: helgelsen pejlar djupen i Gud. Heligheten i rörelse in mot det innersta i mig blir också en otrolig kraft mot den orena andevärlden. Och vidare i rörelse ut mot folket: vi lär känna samhället, ber för det, vi påverkar och förändrar det, vi blir en hjälp med t ex diakoni och vård.

Owe kom också in på hur han längtar efter att se de troendes enhet uti­från Joh 17:22 där det talas om härligheten, den som förvandlar oss och för oss samman. Vi fick då följande utmaning i konferensens sista predi­kan:

”Tänk några städer i Sverige – och Markaryd, tänk när Guds folk blir eniga i Guds härlighet, i bön för staden - får med sig folket. Kyrkopo­litik läggs ner, de kyrkliga profileringarna är inte viktiga längre – det är bara stadens frälsning och alla enas i den kampen. Och så får de se att Gud gör stora under i staden och kyrkorna är sams och växer och de prisar Gud tillsammans. Det är väl himmelriket på jorden, tror ni inte det. Tänk om det kunde ske i Sverige. Det måste börja på någon plats. Vi måste ha ett ställe där det börjar, så det blir ett exempel. Tänk om det vart Markaryd – inte vet jag. Om ni är så mogna så ni kan vara så gudfruktiga så ni kan göra på det sättet. Eller om ni hellre vill hålla er var och en på sitt håll och kämpa för sin struktur och strunta i samhället och strunta i själarna som skall bli frälsta. Det viktigaste för er i så fall är att hålla fast vid den egna lilla kyrkliga traditionen, det är huvuduppgiften i Guds rike. Det är ju tragiskt, men så är det på många håll.”

Johnny Johansson i Strömsnäsbruk

har varit en Jesusälskande man under några år. Musik är en stor del av hans liv och han får uppleva hur sånger föds i hans inre. Av dem en profetisk sång som pekar rakt in i vad Herren vill göra. Här berättar Johnny hur sången Vi kommer att bli en kedja av syskon kom till:

Försommaren 2006 tittade jag på ett Benny Hinn program där en pro­fet från Australien medverkade.

Han sa att Gud skulle kalla hem två av sina ”giganter”. När det sker, kommer deras smörjelse att förflyttas till några andra personer. Då är Benny en av dem, eftersom han når så många människor. Guds ande kommer också att utgjutas starkare än på 2000 år.

De började be i programmet, och jag hakade på hemma i soffan. Den Helige Ande rörde vid mig, och jag var bara tvungen att skriva ner det som kom. Efter 10 minuter ca, så var allt färdigt.

Underbart!! Ungefär så gick det till. Skickar med texten.

Vi hörs.

Blessings/ Johnny

Här kommer Sången:

Vi kommer att bli, en kedja av syskon. Vi håller

händer, och det är ett namn vi viskar

Jesus Allsmäktig.

Jesus Allsmäktig

Vi kommer att bli, en Kristi kropp. Förenade i skördetid.

Och vi sjunger:

Jesus Allsmäktig (4 ggr)

Murar faller ner, till ljudet av lovsång.

Alla olikheter, suddas ut på en gång.

När vi sjunger:

Jesus Allsmäktig (4 ggr)

Vi kommer att bli, en kedja av syskon.

Vi håller händer, och det är ett namn vi viskar.”

Sommaren 2006 var Hulda Berglund

(dotter till vår utmärkte kyrko­herde i norra kommundelen) med om följande:

”Jag var på Oas ungdomsläger i Skövde. Efter ett kvällsmöte var vi några ungdomar från olika delar av Sverige som samlades för att be. Vi bad för våra hemorter, en i taget och till slut bad vi för Markaryd.

Under bönen såg en tjej från Växjö en bild av ett rörsystem och att det strömmade genom rören från mitten ut åt sidorna. Nästan genast efter det såg hon en överblommad maskros. När man blåste på den så spreds fröna för vinden. Hon tolkade dessa två bilder som att väckelsen i Markaryds kommun kommer att spridas härifrån ut till grannor­terna så att det blir väckelse där med.

Sedan fortsatte vi att be och samma tjej upplevde en sång i huvudet, som hon tror är en sång för vår kommun. Om vi redan sjunger den eller om vi behöver sjunga den vet jag inte. Hon sa bara ungefär ”det här är en sång för Markaryds kommun”. När hon hade sagt sångtexten, sa en kille att han också nyss hade tänkt på samma sång.

Sången är ”Kom var mitt centrum”:

Jesus, kom var mitt centrum

Kom var mitt ljus

Var min kraft, Jesus

Kom tänd din eld inom mig

Sträck mina segel i din vind

Du som är grunden för mitt liv

Jesus, Jesus”

December 2006 kom ännu en påminnelse

om vad som är grunden för det Gud vill göra:

Bosse Johansson, numera boende i Uppsala, har då och då besökt Mar­karyd under 30 års tid och förmedlat profetiska bilder till olika männis­kor. Helgen före Lucia 2006 var det sång och vittnesbörd med före detta missbrukare från Jönköping i Ladan. Bosse satt och lyssnade och fick plötsligt uppleva följande:

”Det började med att tre cementbilar kommer in (osynligt för blotta ögat utan detta är ju en profetsyn) och tippar av sin cementlast (i Ladan). Just såsom en grundplatta här. Samtidigt kommer bibelordet: ”Såsom en erfaren byggmästare lade jag grunden, och en annan bygger vidare därpå”. Sune! Ställ Dig nära mig här på klippan, jag Herren har uttagit dig för en krävande uppgift men Herren har redan lagt grunden för detta innan han presenterar själva bygget. Detta fick jag på lördagskvällen vid 10-tiden.

Söndag morgon när jag vaknade fick jag se att cementgrunden hade spruckit rakt över med en kraftig spricka. Jag låg och såg på den och då fick jag se att Jesus kom med tvärbjälken över axlarna och la sig baklänges över den långa sprickan i cementen så att det hela bildade ett kors. Jag väntade att få något mer men det kom inga fler bilder, det behövs inga komplement till korset. Klippa du som brast för mig låt mig gömma mig i dig…”

Just vid detta tillfället var Bosse i Ladan men Jesus vill ju vara grunden i allt som har med hans rike att göra oavsett var i kommunen. Bosse upplevde också under dagarna i Markaryd ”att jag såg ett moln komma in över Markaryd med regn eller regnskurar. Regnmätaren pekade på 40 mm, också detta något profetiskt när talet 40 förekommer.” Han hänvi­sar till Apg 1:3, Matt 4:1 och 1 Kon. 19:8.

Trettonafton 2007 kom ett budskap från Närke:

”Elden har börjat brinna i kommunen”

Birger Skoglund från Örebro är konferenstalare i Ladan under tretton­helgen, han har just kommit tillbaks från Israel. Under sin förkunnelse berättar Birger om ett möte med en gammal kvinna innan han reste till Israel: ” hon har aldrig satt sina fötter i Markaryd och så långt jag vet har hon aldrig varit utanför Närke. Hon kan Sveriges geografi fruktans­värt dåligt.

Så säger hon: –Jag har fått ett ord från Gud till dig. Om några veckor skall du åka söderut för att ha möten i en mycket konstig lokal. Den har träväggar med brädor som inte är kantsågade utan vanlig klingsågad fura eller gran. De har en rödlila matta på golvet som består av plattor på något sätt (en helt korrekt beskrivning och Ladans väggar är klädda med okantade bräder som de ser ut när barken är borta). Där skall jag uppenbara min härlighet. Du skall veta en sak, när du predikar evang­eliet skall jag stadfästa ordet med åtföljande tecken och under och du skall stå där häpen över min härlighet och min kraft. För en källa av hälsa och läkande krafter skall genomsyra området.

Och så är hon tyst en lång stund och så börjar tårarna rinna och så säger hon: -Du skall hälsa vännerna en sak från mig, att elden har börjat brinna i kommunen. De ser det inte ännu men elden brinner i kom­munen och du skall hälsa dem att de skall se en förvandling utöver det vanliga, Gud vill göra något nytt. Och så säger Herren: Jag skall läka samhället, inte med politisk makt men med mitt blod och med min kraft skall jag läka samhället och det skall stå som en stjärna, en löftesstjärna om vad jag vill göra. Jag har inte lång tid kvar men jag vill ha det här sagt. Dagen före nyårsafton dog hon has­tigt, fullständigt oväntat. Hon hade fullföljt sitt uppdrag, hon hade berät­tat vad Gud skulle göra, nu var hon klar med sitt liv”.

I april 2007 var Barbro Erling

ett Herrens ”naturbarn” och undervi­sade i Ladan. Budskapet från samlingarna kl. 14.00 och 16.00 rekom­menderas (finns än så länge enbart på kassett). Hon manade oss att söka Guds ansikte. Vid en samling på en annan ort i februari talade hon ut följande budskap från Herren (från ”Akta på mitt ord” under Läsa på www.efraim.se, läs hela undervisningen!):

Gör er redo, mitt folk, att säga sanningen. Gör er redo. Stunden är nära när ni skall stå inför mig. Gör er redo. Se, jag kommer mycket snart. Min Ande skall komma över detta land. Min Ande skall komma för att uppsöka de förlorade och då behöver jag era liv. Min Ande skall komma över detta land.

Min härlighet skall komma över mitt folk. Se på mig så att ni inte för­tröttas. Se på mig. Se upp på mig och på min härlighet. Min härlighet skall komma över mitt folk. Min Ande skall utgjutas över liten och stor. Min Ande skall utgjutas över gammal. Min Ande skall utgjutas som aldrig tidigare. Stå upp och var redo.

Jag samlar de mina. Stå upp, mitt folk och låt er iklädas min kraft och min härlighet. Tiden är kommen för detta land. Var redo.

Jag samlar de mina till en helig sammankomst i Anden inför mitt ansik­te och det har redan börjat. De mina har börjat samlas inför mig. I hela detta land pågår en samling inför mitt ansikte. Jag har folk i hela detta land som är villiga att bära mitt liv. Tiden är härefter kort.

Ett biblisk löfte om väckelse

Åter till 1980-tal! I The Morning Star Journal (med Rick Joyner som ansv. utgivare) nr 3/2006 finns en artikel av Robin McMillan om en kommande väckelse. År 1989 uppenbarade Herren för honom att det kommer väckelse som en mäktig flod som vi behöver anpassa oss till. Det är bara Herren Jesus som är det sanna huvudet för församlingen som har förmåga att leda den. Det behövs många människor som arbe­tar tillsammans för att fullfölja det kommande uppdraget. Han beskriver också en kommande väckelse med utgångspunkt från Amos bok. Här följer sista delen av artikeln:

”I Amos 9 ges ett löfte om en vidsträckt väckelse i de sista dagarna. Där beskrivs profetiskt väckelsens karaktär och i vilken generation den skall inträffa:

Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen räm­norna och resa upp det som rasat, bygga upp den som i forna dagar, så att de kan lägga under sig vad som är kvar av Edom och alla de folk över vilka mitt namn har utropats, säger Herren, som utför detta.

Ja, den tid kommer, säger Herren, då plöjaren följer tätt efter den som skördar och vintramparen tätt efter den som sår, då bergen dryper av druvsaft och alla höjder flödar över.

Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel. De skall bygga upp för­störda städer och bo i dem, plantera vingårdar och själva dricka vinet, anlägga trädgårdar och äta deras frukt.

Jag skall plantera dem i deras egen mark, och de skall aldrig mera ryckas upp ur den mark som jag har gett dem, säger Herren, din Gud.

Generationen

Profeten Amos uppenbarar att i den generationen då Gud återupprät­tar landet åt dem han kallar ”Israels fångar” (”The captives of Israel”), så kommer han att släppa lös en tid av förnyande och väckelse som beskrivs som ”Då plöjaren följer tätt efter den som skördar och vintram­paren tätt efter den som sår” (vers 13). Detta påstående är en profetisk bild av en andlig skörd så bördig och övernaturlig att innan man hin­ner skörda den massiva skörden så kommer det vara dags att så igen, och skörden kommer vara så övernaturligt snabb att sådd och plogning kommer ske direkt efter varandra. Jesus själv hänvisar till en övernatur­lig skörd när han i Johannes 4 säger:

Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.

Fyra månader är den normala tiden mellan sådd och skörd, men detta gäller inte när Herren släppers loss kraften från himmelriket. Den skör­den kommer vara överflödande och hastig.

Amos beskriver också karaktären av denna tid ”Då bergen dryper av druvsaft och alla höjder flödar över” (vers 13). Detta är en bild av utgju­tande av vinet av den Helige Ande. Himmelens berusning kommer vara överflödande, precis som på pingstdagen när åskådarna trodde att de 120 var berusade när de egentligen hade blivit döpta i den Helige Ande (Apg 2:15-21).

Uppresandet av Davids förfallna hydda (tabernacle) är också ett tecken för denna väckelse och en bärare för dess fullföljande. David placerade en gång Förbundsarken i sin trädgård i ett tält av skinn. Vissa säger att den stannade där i ungefär 33 år. Han inrättade dygnet-runt lovsång och bön. Många av sångerna bevarades i Psaltaren och skrevs av leviterna eller upptecknades när spontana sånger från Herren hördes där. Davids tabernakel var en helig plats där Herrens härlighet kunde ses av alla som ville se. Bibeln berättar att nationerna skall bli förda till Herren på det sättet.

När Petrus tog frälsning till Kornelius och hans romerska hushåll så citerade de judiska apostlarna Amos 9:11-12 för att bekräfta att hed­ningarnas frälsning var accepterad och enligt Guds hjärta. Vid den tiden började Amos 9 delvis fullföljas, delvis då från och med att det i vers 15 står att dessa saker kommer fullföljas i den tid då Israel permanent kom­mer inympas i sitt land; ”Jag skall plantera dem i deras egen mark, och de skall aldrig mera ryckas upp ur den mark som jag gett dem, säger Herren, din Gud.” (vers 15). FN:s resolution 181 gav återigen judarna tillgång till deras hemland. Jag tror att denna händelse och grundandet av Israel som en nation 1948 fullföljer detta skriftställe och sätter ramen för en stor insamling av själar.

Tro för att tro på det

I November 1994 uppenbarande Gud denna Amos 9 yttersta-tiden väck­else (end-time revival,) för mig. En söndag morgon hade jag planerat att tillkännage denna sanning i församlingen genom att använda Amos 9:13 som min skriftreferens:

Ja, den tid kommer, säger Herren, då plöjaren följer tätt efter den som skördar och vintramparen tätt efter den som sår, då bergen dryper av druvsaft och alla höjder flödar över.

För att vara helt ärlig så kämpade jag med att tro på denna stora ytters­ta-tiden väckelse och att jag kunde uppleva den i min kyrka och i min stad. Tidigt den söndagsmorgonen tog jag en promenad i grannskapet, kämpande med denna tvekan. Samtidigt som jag rundade ett hörn och var på väg tillbaks till mitt hem såg jag en papperslapp på marken och kände att Herren, mot min vilja, instruerade mig att plocka upp den. Det var en del av en utriven check skriven till en kyrka. Dess form påminde mycket om Carolinas, platsen där jag bodde. Till min yttersta förvåning såg jag att det var check nr 913!

Herren förklarade för mig att han hade skrivit en ”Amos nr 913 tom check” för väckelse till vår generation, men att fienden hade stulit den och rivit sönder den genom att övertyga församlingen om att det inte var ett giltigt löfte. Herren påminde mig om att en check inte är pengar, men ett löfte om pengar. Pengarna gör checken giltig och finns kvar, även om checken är förstörd eller försvunnen. Den verkliga checken är och kommer alltid att vara Guds oföränderliga ord som inte kan upphä­vas av fienden. Hans löften hamnar bara i träda genom brist på tro och brist på samarbete hos dem för vilka de har blivit givna. Därmed över­tygade Herren mig om att detta specifika löfte fortsätter vara giltigt och att han väntar på att vi genom tro skall ta tag i det.

Guds löfte

”Ja, den tid kommer, säger Herren” (vers 13). Vad Gud har lovat skall han säkerligen göra. Dagen som Amos profeterade om är här. Det är dags för oss att lösa in checken” skriver alltså Robin McMillan.

Den 25 april 2007 ringer Simon Ådahl

till Johnny Johansson i S-bruk och berättar om en profetia. Båda arbetar med ett kristet nätverk för mu­siker kallat Worship Sweden:

Herren kom över mej igår natt. Följande saker hörde och såg jag.

”En trumpet, en basun kommer att ljuda i samhället Markaryd.” ”Herrens här är nu på väg” ”Jesus kommer att gå gata upp och gata ner i samhället”

”Guds fäste skall byggas i Markaryd”

”Från detta Herrens fäste skall strålar av Guds kraft utgå till när­liggande kommuner och orter, ja för hela Småland” Man skall tala om ”Herrens fäste” i Markaryd.

”Ni som är Min utvalda Brud, ägna nu all tid ni har i bön. I kyrkorna, i hemmen, på arbetsplatserna.” ”Låt detta ske från och med idag”

”Åkalla mitt Namn i ödmjukhet. Lämna bort alla trätor över små ting.”

”Förena Er i bön!”

”Be och åter be att detta skall ske!”

”Du min Brud, jag skall klä Dig i nya, fotsida kläder!”

”Jag skall smycka Dej, jag skall upphöja Dig!”

Pröva detta i era hjärtan! Simon Ådahl

Johnny skickar då dokumentet du läst ovan som slutar med Amos 9-väckelsen till Simon, han får följande svar:

Timmarna innan profetian satt jag Ronny, Micaéla (min dotter) samt Örjan i bön. Jag tog Bibeln och slog upp ett ord. Va? utbrast jag, jag brukar inte läsa Amos! Men jag läste högt för alla:

Ja, den tid kommer, säger Herren, då plöjaren följer tätt efter den som skördar och vintramparen tätt efter den som sår, då bergen dryper av druvsaft och alla höjder flödar över. Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel. De skall bygga upp för­störda städer och bo i dem, plantera vingårdar och själva dricka vinet, anlägga trädgårdar och äta deras frukt.Jag skall plantera dem i deras egen mark, och de skall aldrig mera ryckas upp ur den mark som jag har gett dem, säger Herren, din Gud.

Läs slutet av det dokument du skickade.. Jag RYSER! Blessings Simon

När vi nu hamnat bland musiker kan undertecknad ta fram en syn från det tidigare nämnda 80-talet som ständigt lever i mitt inre och det är hur människorna i Markaryd går ut på gatan och drar fram i lovsångsmarsch genom samhället.

Den 5 maj 2007 talar Uno Larsson

ut följande från Herren i Ladan. Uno är en profetröst från Hässleholm som vid flera tillfällen lyft fram vad Gud vill göra i vårt land:

Mina älskade, mina älskade, se jag talar till er som en brud på jorden. Du är skön rakt igenom, se till dig vill jag tala och har talat. Vill du gå in i bönens kammare och i stillhet dröja inför mitt ansikte för där skall jag räcka över heliga ting i dina händer och jag skall utrusta dig för att bärga en stor skörd, den största skörd som någonsin har bärgats. Ja över detta land och hav skall jag låta en stilla vind dra in, en vind från mig, en helig vind och många människor skall fråga efter mitt namn på jorden och då skall du vara namnet som svarar på vem jag är. Och du min vän som jag har låtit gå igenom så många mörka ögonblick, se du är i min hand. Varligt skall jag räcka dig underbara ting som du skall förvalta på ett underbart sätt. Detta löfte räcker jag dig idag som du skall leva i. För ännu är inte ögonblicket inne då du skall göra detta men det skall komma.

I Kenya

lever en högrest kvinna vars namn jag inte kan. Hon samlar stora skaror och talar också i olika konferenser. Tidigt detta år var hon i Danmark och lyfte fram detta år 2007 som bönens år. Som förbere­delse inför det som skall komma. Hon talade ut att Gud skall röra sig i Europa och Jesus själv kommer att träda fram på ett speciellt sätt. Vid konferenser hon medverkar i säger hon: ”se på det lilla landet Dan­mark” och om jag förstod rätt så är det ett land Gud skall börja röra vid.

Genom hela bibeln

finns ordet om, det Herren talar är villkorat. När vi nu så flitigt ber om att Guds vilja skall ske på jorden som den sker i himlen så borde vi också vara angelägna att göra vår del! 1 Kor 4:1-2 Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. Nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig. Vi har nu läst hur budskapet att be och söka Herrens ansikte proklame­rats genom olika människor. Helt övernaturligt hur de olika budskapen bekräftar varandra. Det ligger tydligen starkt på Guds hjärta, så, var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva, Jak 1:22.

Vi började med Jesus, hans kropp på jorden är församlingen, de troende. Rick Joyner har något att säga om oss,

Ur Rick Joyners ”Veckans ord” v 49, 2006:

”En stötesten (bokstavlig översättning: snubbelsten, övers anm) är bland det värsta vi överhuvudtaget kan vara, och därför sade Herren också att det skulle vara bättre att inte ens vara född, eller att ha en kvarnsten bunden kring halsen och kastas i havet, än att förleda en av Hans små (se Matteus 18:6). Av det som står på vår lista över saker att undvika i livet, borde förstaplatsen innehas av att vara en stötesten.

Tro det eller ej, gilla det eller ej, församlingen är det viktigaste av det som Herren gör på jorden. Vägen bereds för Hans kommande rike, men detta görs av församlingen och genom församlingen. Herren älskar hela världen, och Han återkommer för att återlösa och återupprätta den till sitt originalsyfte som ett paradis för alla att leva i, men huvudsakligen återvänder Han för att hämta Sin brud genom vilken Han kommer att återupprätta jorden.

Församlingen genomgår en metamorfos som kommer att hålla på ett bra tag. Metamorfos är processen som en larv går igenom för att bli en fjäril. Församlingen står just inför att genomgå denna process och gå från masken som kryper på jorden som en larv och som måste anpassa sig till jordens konturer, till att bli den vackra varelse den är kallad att vara, och som svävar högt över jorden. Puppan för denna förvandling är lokalt församlingsliv. Puppan kan vara hindrande, irriterande och frus­trerande, men den är också nödvändig.

Vi kanske vill hjälpa människor ut ur deras puppor genom att försöka skydda dem från alla de frustrerande och irriterande sidorna av äkta församlingsliv, så att de bara upplever de underbara delarna av det, men det kommer inte alls att hjälpa dem. Den största kampen någonsin för en fjäril är att frigöra sig från puppan, men om du försöker hjälpa den genom att skära ut den, kommer den att dö. Den kamp den måste ut­kämpa för att komma ut ur puppan stärker den, så den kan fladdra med sina stora vingar. Ju besvärligare ditt lokala församlingsliv är, desto starkare kommer du att bli, och desto större vingar kan du ha.

Bland det absolut viktigaste för varje kristen på planeten är att hitta sin plats i den lokala församlingen. Sann kristen mognad begränsas allvar­ligt utan ett överlåtit liv i den lokala församlingen, men snart kommer det att bli ännu mera allvarligt – det kommer att avgöra vem som över­lever.”

Vid pennan namnsdagen 8 maj 2007

Åke Larsson ake@sydaudio.se

Tillbaka till framsidan