Änglar finns dom?
Ja visst! Jag träffade två stycken i juli/aug. 1999.
Min far dog den 25 sept 1999, och hade legat på sjukhuset sedan maj/juni.
Mina bröder turades om att hälsa på honom och nu skulle de iväg på semester och då åkte jag de 100 milen för att träffa honom.
Jag bodde själv ute i familjens stuga i Hummelviksfjärden och fick låna en bil så jag kunde ta mig in till Örnsköldsvik på ett bra sätt. Det var ganska tyst och öde i de flesta sommarhusen, semestrarna var slut och folket hade åkt hem.
Det här var första gången i hela mitt liv som jag överhuvud tagit bodde ensam i stugan, ett gammalt timmerhus, där träet knakar och rör sig, med omöjliga ljud att tolka. Ca 5 m från huset slår vågorna mot stranden och havsfåglarna skränar. Bakom huset går vägen vidare ut till de andra stugorna, där några enstaka bilar kör och träden står tät upp på berget. Märkligt, när man blir ensam blir de vanliga naturliga ljuden så mycket starkare.
Eftersom jag har en ganska livlig fantasi så bestämde jag mig för några grundläggande regler: ingen tv-deckare eller film, inga sena kvällar. Jag var ju också här för att hälsa på min far, han var dålig och jag visste inte om jag skulle få träffa honom fler gånger.
När jag kom tillbaka till stugan efter första dagens besök så var det tidig kväll. I norrland är det ljust nästan hela natten, det blir lite mörkt några timmar under natten. Rummet jag skulle sova i var litet och smalt med en våningssäng, ett litet fönster mot norr, en stol och en liten byrå. Jag gör mig i ordning för natten, lägger mig och läser bibeln och skall släcka ner. Jag tittar mot dörren, som jag har låtit stå öppen.
I dörren ser jag två figurer i sandfärgade dräkter, med något band om höfterna. De är högre än dörren, så de får luta sig in i rummet, samtidigt som de lutar sig mot dörröppningen.
I deras ansikten ser jag en leende mun, glada ögon och frid. "Du kan sova lugnt, vi är här för att se till dig."
Jag ler, tackar Jesus i tanken för hans omsorg, kurar ner mig i kudden och somnar. Sover gott hela natten, vaknar till den ny härlig dag. Härligt fint väder, sol och värme. Har en skön förmiddag med himmelen och bibeln. Tänk vilken omsorg Jesus har för oss! Han visste att jag behövde hjälp för att sova gott och för att ha en go gemenskap med pappa Runo.
Åker till Runo och är hos honom resten av dagen. Vi pratar, vilar och pratar igen. Har inte tänkt innan på vilka snälla ögon Runo har. Jag kommer ihåg hans sista predikan den 14 mars när han fyllde 85 år. Bönhuset i Köpmanholmen fullt med folk, många goda vänner, många som inte hade tagit emot Jesus. I slutet av en bra predikarn blir Runo evangelisten som presenterar Jesus som ingen annan! En upplevelse jag aldrig glömmer! Vi hinner prata en hel del innan jag säger god natt och åker hem till stugan.
Den här kvällen ser jag inte änglarna lika tydligt, men jag vet att dom är där, och jag sover lika bra igen. Tänk vad Gud är god!