Daniel Ekechukwu, en pastor i Nigeria,
berättar på en video "Upprest från de döda":

 

Jag åkte till min fars by med en get och gav honom den. Jag sa att jag kommer igen vid julen med två säckar ris. På väg hem till mitt hus i Onitsha finns en mycket hög backe. Medan jag körde nerför backen slutade bilens bromsar att fungera. Det var en Mercedes 230 E. Jag försökte kontrollera bilen men kunde inte. Eftersom backen är mycket farlig finns det pelare på sidan av vägen som hindrar bilar från att åka ner i ravinen. Min bil stötte mot de här pelarna och mitt bröst slogs emot ratten. Jag kommer ihåg att jag kastade upp blod och att det rann blod från näsan. Jag hade en passagerare med mig som blev skadad. Människor började samlas omkring oss. Jag kommer ihåg att jag bars ur ambulansen till sjukhuset. Det är allt jag kommer ihåg.

 

På sjukhuset återfick jag medvetandet. Jag tittade mig omkring och såg alla droppflaskor och andra saker som var fästa på min kropp. Jag frågade efter min fru. Då de kom in med henne berättade jag för henne att jag ville föras till Dr Miserke i Oweri. Han har varit min läkare. En gång då jag skadat mig tog han hand om mig. Jag begärde att jag skulle föras till honom. Både pastorer och andra följde med. På grund av mitt sätt att andas kände jag på mig att någonting kunde hända på vägen. Jag bad dem att låta min fru åka med i ambulansen.

 

Då min fru och jag befann oss inne i ambulansen såg jag hur två änglar steg in. Jag visste att de var änglar eftersom jag är kristen och har hört berättas om dem. Jag kände på mig att jag skulle dö. Jag blev omedelbart rädd då jag såg dem och ville tala om vad jag såg. Men en av änglarna gjorde så här (satte fingret framför munnen) och tystade ner mig. Jag kunde alltså inte tala högt om dem. Jag bad bara min fru ta hand om församlingen och sa ytterligare några saker åt henne. Efter det bar de två änglarna iväg mig. Från den stunden de hämtade mig upphörde jag att komma ihåg saker och ting, jag kunde inte ens komma ihåg min fru, mina barn, mitt hus, mina bilar eller någonting om mig själv. Vi kom till en plats där de överlämnade mig till en annan ängel. Den här ängeln förde mig vidare till en annan plats och berättade för mig att vi kommer att besöka paradiset. Jag kommunicerade med honom som med en människa. Jag ställde frågor till honom och han besvarade dem. Han behandlade mig som en vän.

 

Han sa att vi skall besöka paradiset. Vi besökte ett ställe och när vi närmade oss det såg jag skaror av människor som liknade ängeln som gick med mig. Ängeln var klädd i en helt vit klädnad som inte såg ut att kunna skiljas från kroppen och kroppen var helt vit. Då jag tittade på skarorna såg de precis ut som ängeln som gick med mig. I mitt hjärta tänkte jag: "se på platsen där änglarna samlas!" Ängeln berättade för mig att här är platsen där de helgon som dött samlas. Det är här de finns och medan jag tittade på dem sjöng de lovsånger alldeles underbart.

 

Medan jag upplevde allt det här ville jag i min ande gärna bege mig dit och vara med dem. Jag gjorde en rörelse mot dem men ängeln sade: "Nej, jag har ännu många saker som jag vill visa dig. Gå inte dit. Kom så besöker vi huset som Jesus har utlovat". Hänger ni med i vad jag berättar? Ängeln tog mig nu till ett underbart ställe. Jag kan inte med ord beskriva det jag såg där. Det var så härligt, det var ett mycket underbart hus. Byggnaden såg ut som glas eller guld eller något liknande. Till och med blommorna där liknade guld. Medan jag stod och tittade på platsen berättade ängeln för mig att Jesus gjort husen klara men att helgonen ännu inte är klara.

 

Så sa han: "Låt oss besöka helvetet." Detta var allt jag såg av himlen. Efter att jag sett paradiset hände någonting speciellt, ängeln bara nämnde en destination och så förflyttades vi omedelbart till den. Vi flög inte och vi gick inte. Omedelbart då han sagt "låt oss besöka huset" befann vi oss där och då vi besökt huset sa ängeln "låt oss besöka helvetet" och i nästa ögonblick befann vi oss där.

 

Vi närmade oss platsen och såg en oerhört stor port framför oss. Högst uppe på porten stod det Välkommen till helvetets port. Så fort vi kom fram till porten lyfte ängeln på handen och slog ner den och porten öppnades omedelbart med ett mäktigt ljud. Jag hörde jämmer och klagan, jag tittade in och såg människor som liknade oss. De bar kläder och hade kroppar som var som våra. En del var mörkhyade, andra ljushyade. De liknade oss och inte dem jag sett på den andra sidan, i paradiset. De skrek, det fanns så mycket smärta där, så mycket lidande. Då porten öppnats var det som om människorna i helvetet kunde se mig. Jag tror inte de såg ängeln bredvid mig eftersom de aldrig bad honom om att hjälpa dem. Men de bad mig om hjälp, de ropade efter hjälp. Jag kommer ihåg ett skrämmande exempel som berörde mig mycket eftersom jag är pastor. Det var en människa som ropade: "Jag är pastor, jag bara stal pengar från kyrkan och jag är redo att omedelbart betala tillbaka dem" och bad om min hjälp. Det fanns en makt där som plågade dem. Jag såg aldrig någon eld eller flammor men lidandet där gör att det ser ut som om människorna befinner sig i eld. Ängeln berättade allt det här för mig och jag skrev ner det, ängeln gav mig penna och något att skriva på och jag skrev ner allt jag var med om.

 

Då jag vaknade var det här det första jag kom ihåg. Jag frågade "var finns mina anteckningar?", de förstod inte vad jag menade. Jag hade skrivit ner allt jag hade sett, senare förstod jag att anteckningarna kunde ha motsvarat mitt minne. Medan jag ropade och bad ängeln om hjälp sa han att jag får en chans till att återvända till livet. Han nämnde att den rike mannens begäran hade beviljats för den här generationen. Jag kunde inte förstå det men då jag vaknade upp och läste Bibeln (Lukas 16:19-) gick det upp för mig att det den rike mannen begärde var att en död skulle sändas tillbaka till jorden.

 

Ängeln hade alltså sagt att den rike mannens begäran nu hade beviljats för den här sista generationen som en sista varning. Han berättade för mig att han ger mig tillfälle att återvända med den sista varningen till den här generationen.  

 

På söndagen då jag vaknade upp hörde jag många röster och jag såg händer hålla i mig. En röst sa kista.. gravgård.. tre dagar.. Jag kunde inte förstå det, jag ställde inga frågor förrän jag var hemma vid vårt hus. Min fru berättade sedan i detalj allt för mig. Jag sa till min fru att från och med det här ögonblicket, då det gäller mitt himmelska lopp..., om jag hör också bara lite gräl kommer jag att låsa in mig på toaletten ända tills grälet slutar. Jag är inte beredd att gå miste om himlen, det här berättade jag för henne. Jag vill inte ha några fler problem i äktenskapet. Allt detta har gjort att jag fruktar Gud mera.

 

Daniel upplevde att det han var med om varade i 15 minuter. Men den jordiska tiden var närmare 2 dygn och märkliga händelser utspelades runt hans kropp, läs

 

David Kirkwoods rapport om händelsen, del 1

 

 

Strax efter att det inträffade i december 2001 hörde jag via e-post rapporten om den nigerianske pastorn Daniel Ekechukwus uppståndelse från min vän pastor David K. Aboderin från Lagos, Nigeria. Jag hörde dessutom om miraklet av min vän Brent Regis, Reinhard Bonnkes svärson. Bonnke hade predikat i kyrkan där Ekechukwu blev uppväckt bara en stund innan det inträffade. När Brent berättade för mig om miraklet tog han också upp några av detaljerna kring Pastor Ekechukwus erfarenheter i helvetet. Några månader efter det såg jag även videodokumentären om miraklet som Christ for all Nations producerat, som framförallt fokuserar på uppväckelsemiraklet. Jag ville veta mer om denna händelse. Eftersom det var planerat att jag skulle vara i Nigeria de två första septemberveckorna 2002 och undervisa på tre pastorskonferenser så berättade jag för David Aboderin att jag gärna, om det var möjligt, skulle vilja träffa pastor Ekechukwu och jag bad till Herren att Han skulle göra det möjligt.

 

Jag fick veta att pastor Ekechukwu var från en by som heter Amaimo, Imo State, och att han var pastor i en kyrka i staden Onitsha, Anambra State, som heter Power Chapel Evangelical Church. Onitsha låg ungefär en tretimmarsfärd från den östnigerianska staden Umahia, platsen där vår sista konferens skulle hållas. Så jag frågade pastorerna på konferensen om någon av dem visste hur vi skulle kunna få tag på pastor Ekechukwu. En ung man sträckte upp handen och berättade för mig att han hade en vän som hade en vän som kände pastor Ekechukwu personligen. Vi fick emellertid reda på att pastor Ekechukwu var mycket svår att träffa, eftersom han efterfrågas mycket. För att göra en lång berättelse kort så fick vi slutligen reda på att pastor Ekechukwu för tillfället bodde på ett hotell bara fem minuter från David Aboderins hem i Lagos där jag skulle bo under mina tre sista dagar i Nigeria. Vi fick också möjligheten att träffa honom. Alltså, i ett land med 130 miljoner invånare och i en stad med 12 miljoner invånare så fanns mannen jag ville träffa bara fem minuter bort! Det var antingen ett stort sammanträffande eller en underbar försyn. Jag fick ynnesten att personligen träffa Daniel Ekechukwu två gånger under dessa tre dagar och dessutom tala med flera människor som arbetade tillsammans med honom och som var mycket insatta i hans historia.

 

Följande rapport har bekräftats från flera källor: (1) från pastor Daniel Ekechukwu själv efter personliga samtal som jag hade med honom mellan den 12:e och den 14:e september 2002, när jag var i Lagos, Nigeria, (2) från hans vittnesbörd som han själv skrivit och publicerat och som han gav mig, som heter Miracle of the 21st Century, (3) efter att ha lyssnat på hans offentliga vittnesbörd den 13:e september i The Chapel of Glory, Lagos, Nigeria, (4) från dokumentärvideon producerad och såld av Christ for all Nations, som inkluderar vittnesbörd från pastor Daniel, doktorn som dödsförklarade honom, Daniels fru, Daniels fader, begravningsentreprenören som balsamerade Daniel samt vittnesbördet från flera pastorer som var närvarande vid hans uppståndelse, och (5) från ett samtal med Ede Samuel, en vän och personlig assistent till pastor Daniel, som också var ett ögonvittne till många av de händelser som kretsade kring Daniels död och uppståndelse. De händelser som beskrivs i följande rapport beskrivs så korrekt som min kunskap och mitt minne medger. Jag har skickat rapporten till en nigeriansk man vid namn Uche Chikezie, som var Daniel Ekechukwus PR-chef och han har bekräftat att allting som jag berättat är sant. Jag är övertygad om att efter komplikationerna efter en bilolycka så dog fysiskt den nigerianske pastorn Daniel Ekechukwu fredagskvällen den 30 november 2001, han var död i åtminstone 42 timmar, besökte himmel och helvete under tiden för hans fysiska död och blev uppväckt från döden mellan klockan 15.50 och 17.15 på söndagen den 2 december 2001 i bottenvåningen till Grace of God Mission, som ligger i Onitsha, Nigeria. Pastor Ekechukwus uppståndelse är det största moderna mirakel jag har hört talas om.

 

Trots att en del av det som hände med pastor Ekechukwu definitivt är extrabibliskt så är inget av det ickebibliskt. Det är ju faktiskt så att varken berättelsen om Daniel Ekechukwus uppståndelse eller berättelsen om din frälsning finns i Bibeln, och de är på så sätt extrabibliska, men inget av det kan bortses ifrån på grund av detta.

 

Redogörelsen 

 

Torsdagen den 29 november 2001 missförstod Pastor Daniel Ekechukwu och hans fru Nneka varandra. Det urartade till ett gräl som slutade med att hon gav honom en örfil. Han var mycket förnärmad av denna händelse, så pass mycket, att han inte ens accepterade hennes försök till försoning följande morgon. Pastor Daniel åkte till sin fars by med en get och han erkände att han hela dagen, den 30 november, med vrede funderade på hur kan skulle sätta sin fru på plats när han återvände hem. Han skulle emellertid inte komma tillbaka den här fredagen.

 

På vägen hem den kvällen medan han var på väg nedför en brant backe så slutade bromsarna på hans 20 år gamla Mercedes 230E att fungera. Hans bil kraschade in i en cementpelare som var byggd för att förhindra att bilar körde nerför ett stup. Han hade inte använt säkerhetsbälte (få nigerianer gjorde det 2001, detta ändrades dock 2003 när användandet av bilbälte blev en lag), och hans bröstkorg träffades mycket våldsamt av rattstången, vilket tydligen skadade hans inre organ, och snart spydde han upp blod och hade svårt att andas. Efter en stund slutade han att ge livstecken ifrån sig. Daniel klarade inte av att ta sig ur bilen, men några förfärade åskådare drog ut honom. En åskådare lånade ut sin bil medan en annan erbjöd sig att köra honom till St. Charles Borromeo-sjukhuset, inte långt bort i utkanten av Onitsha.

 

Minuter efter deras ankomst till sjukhuset började en doktor ge akutbehandling, men Daniel kände att hans kropp inte svarade på det. Han började be som en man ber som vet att han kommer att dö, han bad Gud om förlåtelse för alla sina synder så att han skulle vara redo att stå inför Herren. Han skickade också efter sin fru Nneka, som han hade vägrat att tala med när han lämnade hemmet tidigare den dagen. Hon svimmade när hon hörde nyheterna om hennes makes olycka och om hans tillstånd, men när hon åter var vid medvetande togs hon av en kristen granne till sjukhuset. Daniels vän, Ede Samuel (som jag hade en längre intervju med) var med henne och bevittnade allt som inträffade de följande tre dagarna.

 

När Nneka anlände till sjukhuset och såg Daniels kritiska tillstånd brast hon ut i gråt och tiggde sin make att inte dö och lämna henne. Doktorn medgav att det inte fanns någonting han kunde göra för att rädda Daniels liv (kom ihåg att detta var ett sjukhus i tredje världen), så Daniel bad att han skulle förflyttas med ambulans till Umerzuruike-sjukhuset i Owerri, där hans personlige läkare arbetade. Det sjukhuset låg 80 km bort. Daniels fru arrangerade resan trots råden från doktorerna på St. Charles-sjukhuset att inte åka. Det var på vägen till Umerzuruike-sjukhuset som Daniel dog.

 

Daniel låg bak i ambulansen medan hans fru befann sig framme i passagerarsätet. Han började känna att han inte skulle överleva, så han bad att hans fru skulle komma till honom. Han började ta avsked, gav henne instruktioner om vissa kyrkliga och personliga dokument, och förmanade henne att ta hand om deras söner och hans kyrka. Hon började gråta häftigt och mitt i gråten började hon kraftigt tillrättavisa honom för att säga sådana negativa ord. Han var en man av Gud och borde ha tro, och inte tala om att dö!

 

Medan hon talade, såg Daniel två stora änglar (de var så stora att han senare undrade hur de kunde få plats i ambulansen - en av dem var lika stor som ambulansen) som var helt och hållet vita (till och med pupillerna i deras ögon). Daniel försökte tala med änglarna, men en av dem höll sitt finger mot sina läppar och tecknande åt honom att vara tyst. Änglarna lyfte upp honom på varsin sida, och Daniel insåg nu att det fanns två av honom. Änglarna höll honom under varje arm på hans andliga människa (som var välbehållen), medan hans skadade kropp låg kvar nedanför. Så snart de lämnat ambulansen blev Daniel omedveten om den naturliga världen.

 

 

Efter det körde de Daniels lik till hans fars hus i en närbelägen by. Naturligtvis blev Daniels far och andra familjemedlemmar förkrossade och grät häftigt när de såg Daniels döda kropp. Daniels far instruerade dem att ta kroppen till Ikeduru Allmänna Bårhus (numera heter det Inyishis Samhällsbårhus), som låg i närheten. De kom dit omkring klockan 0100 på lördagsmorgonen. Begravningsentreprenören, Darligton Manu, tog emot kroppen och familjemedlemmarna åkte därifrån.

 

Det primitiva nigerianska bårhuset dit Daniels kropp togs hade inga kylförvaringsutrymmen och därför sprutade begravningsentreprenören in balsamerande kemikalier i Daniels fingrar och i hans fötter. Han förberedde sedan att helt balsamera Daniels kropp genom att skära upp Daniels lår och sätta in ett rör genom vilken han kunde injicera mer balsamerande vätska. När han gjorde det kände han en stöt som knuffade bort honom från kroppen. Detta förvånade honom inte, eftersom han hade upplevt liknande krafter tidigare och hänförde dem till ockulta krafter. Utövande av ockultism är utbrett i Afrika och har stor respekt bland alla de pastorer jag känner. Afrikaner förstår inte det tvivel som finns bland amerikaner om de ockulta krafternas verklighet. Efter ett andra försök och en andra stöt som delvis paralyserade hans högerarm så drog han slutsatsen att Daniel måste ha varit medlem i en kraftfull hemlig sammanslutning. Han antog emellertid att efter några ockulta offer och besvärjelser så skulle krafterna i liket avta och han skulle sedan kunna slutföra sitt arbete (begravningsentreprenören var inte kristen, men konverterade efter Daniels uppståndelse). Så han instruerade en assistent att lägga Daniels kropp i bakre delen av bårhuset där många andra lik redan fanns. Daniel sade förresten att människor kunde känna lukten av de balsamerande kemikalierna som kom ut ur hans kropp i två veckor efter hans uppståndelse. De kramade honom samtidigt som de höll för näsan.

 

Begravningsentreprenören bodde intill bårhuset och omkring klockan två på lördagsmorgonen stördes han av lovsång som kom inifrån hans bårhus och som slutade så snart han kom nära ingången. Detta inträffade två gånger. När han genomsökte bårhuset på jakt efter var musiken kom ifrån lade han märke till något slags ljus som strömmade ut från Daniels lik. Det här gjorde honom mycket orolig.

 

Han var så upprörd över allt som hänt så på lördagsmorgonen sökte han upp Daniels far för att informera honom om vad som skett och för att be honom flytta Daniels kropp bort från hans bårhus. Och på lördagsnatten när Daniels fru låg och sov hade hon en upplevelse i en dröm där hon såg Daniels ansikte. I drömmen frågade han henne varför de hade lämnat honom på bårhuset och han klargjorde att han inte var död. Han sa att hon skulle ta honom till Onitsa där den tyske evangelisten Reinhard Bonnke skulle predika. Daniels fru beslutade att göra detta även om hennes familj tyckte att hon blivit tokig, Daniel hade varit död mer än 28 timmar. Till slut gav familjen med sig, men de skulle köpa en kista, de gav begravningskläder till begravningsentreprenören så han kunde klä på Daniel. Vid denna tidpunkt hade likstelheten intagit hela kroppen. En ambulans hyrdes på söndagsmorgonen den 2:e december och kistan med Daniels kropp togs till den stora kyrka Grace of God Mission i Onitsa, en resa på ungefär 1,5 timme. På eftermiddagen predikade Reinhard Bonnke där på en invigningsgudstjänst och ambulansen kom dit omkring klockan ett.

 

Området runt kyrkan bevakades av en hel skara statliga, federala och lokala säkerhetsvakter av hänsyn till Reinhard Bonnke som hade mottagit många dödshot och som är hatad av muslimer över hela Afrika (för att inte tala om det faktum att World Trade Center hade förstörts av muslimska flygplanskapare samma höst). Därför tillät inte säkerhetsvakterna att kistan fick lyftas ur ambulansen för de misstänkte att den kunde innehålla en sprängladdning. Daniels fru förde högljutt sin talan med dem, hon öppnade locket för att visa dem sin döde man. Hon blev hycklad och slagen för hon envisades med att få komma in och hon orsakade sådan oreda att den ledande pastorn underättades. Hans son gav instruktioner om att Daniels fru fick tillstånd att föra kroppen, utan kista, in i kyrkans bottenvåning. Daniels kropp blev lagd på två bord som förts samman i söndagsskolans rum.    

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     

Reinhard Bonnke visste inget om den döda kroppen i bottenvåningen och medan han predikade så samlades några troende runt Daniels kropp och bad. Så småningom la de märke till att kroppen ryckte till och sedan började den med oregelbundna andningar. De troende vid Daniels kropp började be intensivt och eftersom kroppen var stel och kall började de massera hans nacke, armar och ben. När människorna i kyrksalen fick höra att en död man under dem höll på att komma tillbaka till livet blev rummet snart fullproppat. Plötsligt nyste Daniel och hoppade upp. Tidpunkten var någonstans mellan tio i fyra och kvart över fem på söndagseftermiddagen. Under de närmaste timmarna blev hans kropp sakta helt funktionsduglig. Reinhard Bonnke berättar att det var 12000 besökare på kyrkans invigning och när de hörde att en död man uppstått blev de ett jubel så han trodde att hela taket skulle lyftas.

 

Tvivlar du på denna redogörelse? På Christ for all Nations hemsida på Internet (det var för några år sedan, sidan finns inte kvar) finns en redogörelse som slår fast:

 

"Här är några fakta som inte går att komma ifrån. Daniel andades inte under två dagar, hans hjärta hade slutat slå. Det var i ett varmt klimat, inte en skendöd kropp i ett kylrum. Han hade injicerats med en skarp kemikalie för att hålla tillbaka förruttnelse. Som lik hade han forslats runt och legat i en trång kista utan luft i timmar. Av detta skulle han ha fått en svår hjärnskada men han lever nu utan några tecken på något sådant.

Detta är inte ett grundlöst påstående om någon som återvänder till livet i avskildhet. Detta var en offentlig händelse, en uppståndelse från döden som skedde helt öppet. Om det är någon som skall nämnas så är det Nneka. Bara hennes obotliga tro förhindrade Daniels begravning genom att ta honom dit där hon var övertygad om att Gud kunde föra honom tillbaka till livet. Hon betraktade Reinhard Bonnke som en Gudsman och att i en atmosfär av tro där han tjänade så var detta mirakel möjligt. Hela händelsen bestämdes av Nnekas tro och hennes tro ärades. Av vem? Vem ärade hennes tro? Om inte av Gud, av vem annars?"

Till detta försvar skulle jag vilja tillägga, att om denna oväntade händelse var ett upptåg, så skulle jag tvivla på att pastor Ekechukwu hittat på historien om vad som hände honom när han eskorterades till helvetet, de skildras längre fram. Efter den upplevelsen förkunnar nu pastor Daniel ett budskap till kyrkan om ånger och omvändelse för att församlingen skall kunna vara förbered att stå inför Jesus och många har verkligen omvänt sig efter att ha hört hans vittnesbörd.  Om hela denna historia är ett skämt så är resultatet av detta skämt verklig helighet. Och till sist, Reinhard Bonnkes arbete behöver verkligen inte hjälp av något upptåg, för hans kampanjer i Nigeria har redan besökts av miljoner. Faktum är att Bonnke gör klart att han har inget med detta mirakel att göra och att han inte var medveten om den döda kroppen i kyrkans bottenvåning när han predikade.

Om nu berättelsen om Daniels död och uppståndelse är fantastisk så är hans upplevelse efter sin död häpnadsväckande. För Daniel var tiden av hans upplevelse mellan död och uppståndelse som bara 15 minuter även om Daniel var fysiskt död i närmare två dygn. Efter att de två änglarna lyfte upp hans kropp i ambulansen så upptäckte han att han var ensam ett ögonblick, men snart fick han sällskap av en annan ängel. Om Daniel framförde något som förundrade honom av det han såg eller upplevde, eller om han hade någon fråga i sitt huvud, så gav ängeln honom omedelbart svar. Det första ängeln berättade för honom var att de skulle bege sig till Paradiset. De behövde inte lägga ner någon tid för att komma dit ängeln tog honom. Så snart ängeln sagt att de skulle till Paradiset så var de där.

Daniel stod där tillsammans med ängeln och betraktade en stor skara av lovprisande människor som var klädda i gnistrande vita kläder. Först trodde han att det var änglar, men ängeln som tog hand om honom berättade att det var mänskliga varelser som, "medan de levde på jorden, tjänade Gud och hade sin tro fokuserad på Jesus Kristus och levde rättfärdigt". Alla dessa människor hade vare sig ras eller ålder. Det betyder att ingen verkade vara ung, medelålders eller äldre och hade ingen framträdande rastillhörighet. Alla var fokuserade på ett mycket starkt ljus ovanför dem och alla tillbad i perfekt enhet. Alla lyfte sina händer på en gång och likadant när de böjde sig "som om någon slags elektronisk anordning aktiverade dem" säger Daniel.

Daniel la märke till en man i den stora skaran som såg äldre ut och tanken kom till honom att det kanske var Gud men ängeln som eskorterade honom rättade omedelbart honom. Mannen var fader Abraham (läs Lukas 16:19-31 där Jesus berättar om Abraham efter jordelivet). Daniel längtade efter att förena sig med de lovprisande människorna men ängeln sa att det var annat som Daniel behövde se. Nu skulle de se vad Jesus lovade dem som följde Honom, den bostad, som en herrgård, som Han hade förberett för dem "som Han finner rättfärdiga på den sista dagen". Omedelbart var de där. Daniel förklarade att det finns inget jordiskt sätt att beskriva vad han såg. Gården hade inget uppenbart slut på dess höjd eller bredd. Den rörde sig hela tiden, och varje rum roterade på något sätt. Den var gjord av något som var genomskinligt som glas, och golven såg ut som gjorda av ljus. Daniel såg ingen i denna stora gård, men han hörde vacker sång. När han undrade varifrån sången kom, visade ängeln honom direkt genom att peka på mängden blommor som fanns runt om gården. När Daniel tittade närmare på dem så rörde de sig och svajade och sjöng lovsång till Gud.

Ängeln sa till Daniel: "Bostaden är färdig, men Guds heliga är inte det. Jesus är fördröjd på grund av att de kristna i församlingen ännu inte är redo" (se 2 Petrus 3:12).

Sedan tog ängeln Daniel till helvetet och de stod framför porten. När ängeln lyfte sin hand och lät den falla ner igen så öppnades porten och Daniel kunde omedelbart höra det fruktansvärda ljudet från människor som skrek och grät. Men allt i helvetet var i totalt mörker. Sedan lyste ett starkt sken från ängeln upp platsen och Daniel kunde se många grupper av människor i kval och vånda. Han berättade för mig om flera speciella grupper som gick igenom ändlösa perioder av pina, de hölls fångna i samma synder som de utövade på jorden. En grupp bestod av människor som åt sitt eget kött och sedan spydde ut det på marken och då flög spyan tillbaks på deras kroppar och bildade åter kött som de åt igen. Ängeln förklarade för Daniel att detta var de människor som hade ätit mänskligt kött i ockulta ritualer (sådant sker i Afrika). En annan grupp, som hade stulit mark från andra medan de var på jorden, höll på med ett ändlöst grävande i den stenhårda marken med sina bara händer.

När jag hörde Daniel återge denna scen så kunde jag inte låta bli att tänka på hur många gånger Bibeln slår fast att Gud kommer att ge tillbaka och döma varje människa i enlighet med hennes handlingar och lovar också att var och en kommer att skörda exakt vad vi sått. Jag kom ihåg det Jesus berättade om Lasarus och den rike mannen. I livet efter döden så var deras roller helt omvända. Den rike mannen längtade efter en droppe vatten från Lasarus liksom Lasarus tidigare hade längtat efter en smula bröd från den rike mannens bord (Lukas 16:19-).

Pastor Daniel såg också Nigerias förre militäre diktator. Han såg en kristen som hade fuskat med ockultism och kommit bort från Herren och en pastor som hade försnillat pengar från sin egen församling och sedan ljugit om det. Den före detta pastorn vädjade och sa att han skulle återlämna pengarna om Daniel kunde hjälpa honom att fly från helvetet. Trots att det fanns olika sorters tortyr så var alla människor i helvetet under en osynlig kraft som plågade dem gång på gång. Alla skrek, tjöt och gnisslade tänder. Daniel förklarade för mig att om alla kristna kunde se vad han såg så skulle det inte behövas predikanter som förkunnade evangeliet för varje kristen skulle bli evangeliet.

Sedan hände något mycket överraskande. Ängeln som ledsagade pastor Daniel sa: "Om du skulle ställas till svars för ditt liv just nu, så skulle du utan tvekan bli kastad i helvetet." Daniel försvarade sig omedelbart: "Jag är en Gudsman! Jag tjänar honom med hela mitt hjärta!" Men en Bibel blev synlig i ängelns hand och Matteus kap. 5 öppnades där Jesus varnade att om någon kallar sin broder för en dåre så är han tillräckligt skyldig att hamna i helvets eld (Matteus 5:21-22). Pastor Daniel visste att han var skyldig till de vredesord han hade talat till sin fru. Ängeln påminde honom också om att Gud inte förlåter våra synder om inte vi förlåter andra. (Matt. 6:14-15 för vi får skörda vad vi sått. Bara de som är barmhärtiga skall möta barmhärtighet, Matt. 5:7). Ängeln berättade att de böner han bad när han höll på att dö på sjukhuset inte hade någon effekt för han hade vägrat att förlåta sin fru när hon ville försonas med honom på morgonen innan hans ödesdigra olycka.

Pastor Daniel grät inför denna uppenbarelse men ängeln sa till honom att inte gråta för Gud skulle sända tillbaka honom till jorden för att uppfylla den rike mannens vädjan. En man skulle komma tillbaka från de döda och varna människor för helvetet. Ängeln sa att Daniels uppståndelse skulle vara ett tecken och bli den sista varningen för denna generation.

Till sist fördes Daniel till toppen av ett berg där det var ett stort mörkt hål. Ängeln som ledsagade Daniel överlämnade honom till en man som stod där. Först kände han inte igen honom men snart insåg han att det var den tyske evangelisten Reinhard Bonnke. Ängeln sa att mannen skulle hjälpa honom att sprida frälsningens evangelium.

Både Daniel och Bonnke föll ner i hålet och det skedde samma stund som Daniel hoppade upp från bordet där han legat i kyrkan "Grace of God mission". Han var tillbaks i sin kropp efter att ha varit död i åtminstone 42 timmar, nästan två dygn.

 

Ni kan säkert förstå varför pastor Daniel i sin förkunnelse starkt framhåller behovet av att förlåta dem som gjort fel mot oss, för att inte någon ska hamna i samma öde som han själv höll på att hamna i. Hur viktigt är det inte att vi lyder Jesus när han säger att vi skall förlåta varandra och vandra i kärlek och likadant med alla Hans andra befallningar. Det är verkligen tid för församlingen att vända om och "sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren" (Hebr. 12:14). Lyssna inte till falska lärare som säger att helighet inte är grundläggande för att slutligen vinna evigt liv. Jesus varnade oss att bara de som gör hans himmelske Faders vilja kommer in i himmelriket (se Matt. 7:11). Lyssna inte till lärare som säger att om du en gång är frälst (räddad) så är det garanterat att du alltid kommer att vara frälst. Jesus varnade sina närmaste lärljungar (se Matt. 24:1-3) att det är möjligt för dem att inte vara redo när Han återvänder och att de kastas i helvetet (se Matt. 24:42 s 25:46).

 

Om vi förväntar oss att Gud skall förlåta oss så måste vi förlåta andra. Detta är Jesu direkta löfte till oss. Är du beredd att stå inför Jesus ärlig och ren?

 

Rapport, del 2

Av David Kirkwood  

 

 

Ett år efter min intervju med Daniel Ekechukwu återvände jag till Nigeria igen som jag har gjort varje september de sista fyra åren. Jag hoppades att jag åter skulle kunna finna Daniel och intervjua honom eftersom jag skulle undervisa på en pastorskonferens ungefär 3 timmars resa från den stad han bodde i. Jag borde säga från den plats jag antog att han bodde i, för jag fick senare veta att han hade flyttat till Lagos och det är sex-sju timmars resa från Port Harcourt där jag skulle vara. Jag hoppades också få intervjua hans fru, likaså doktorn som dödförklarade honom och begravningsentreprenören som gjorde en partiell balsamering. Jag ville undersöka om miraklet med Daniel som jag tidigare rapporterat om verkligen var rätt återgivit. Jag hade tagit emot en del fientligt inställda e-mail och en del inte lika fientliga från "människor som tror de har fått uppgiften att urskilja vad som är rätt och fel" som alla försökte misskreditera min rapport för de menade att jag inte hade gjort en tillräckligt ingående utredning.

 

Staden Owerri, Imo State i östra Nigeria, var den första platsen jag besökte och jag letade upp Umezurikes hospital, Federal Medical Center och St. Eunice's Clinic. Det var de tre sista medicinska inrättningar som Daniels fru tog hans kropp till natten den 30 november 2001. När jag anlände till St. Eunice's Clinic så var Dr. Jossy Anuebunwa, som hade dödförklarat Daniel, tillfälligt ute. Men jag spelade in en intervju med hans personlige assisten Peter Chinedu Anele på video. Peter berättade att han känt Dr. Anuebunwa i över tjugo år, han hade tagit sin läkarexamen vid University of Nigeria och att han hade varit verksam inom medicin och gynecologi i ungefär tjugo år. St.Eunice's Klinik var verkligen en riktig vårdcentral, med en riktig sjuksköterska och verkliga patienter som väntade på att besöka Dr Anuebunwa.

Därifrån åkte jag till byn Ikeduru för att försöka finna the Ikeduru General Hospital Mortuary, som jag upptäckte numera heter Inyishi Community Hospital Mortuary. Där intervjuade jag Darlington Manu och spelade in det på video. Han var begravningsentreprenören som delvis hade balsamerat Daniel den mycket tidiga lördagsmorgonen den 1 december 2001. Han är chefsbegravningsentreprenör i Imo State och har alltid mellan tjugo och femtio kroppar i sitt bårhus som väntar på begravning. Hans far hade samma yrke och han har balsamerat tusentals kroppar. Han visade mig flera foton av kroppar i olika stadier av balsameringsprocessen.

 

 

Sedan berättade han något som jag inte kände till. Manu hade följt med ambulansen tillsammans med Daniels fru, en son och hans far till kyrkan i Onitsha. Han var i rummet när Daniel kom tillbaka till livet, alltså ett ögonvittne! Manu var inte kristen och Daniels uppväckelse berörde honom så illa, att han lämnade rummet och kyrkan. Han sa till mig att han snart efter denna händelse omvände sig och tjänar nu Herren. Hans fru har varit kristen lång tid och har bett för honom under flera år.

 

I förbigående kan jag säga, att något jag lärde påtagligt under alla mina intervjuer, särskilt av landsbygdsbefolkningen, var att Nigerianer inte är lika medvetna om vilken tid det är på dagen som de flesta i väst. De flesta har inga armbandsur eller klockor. Så om du frågar vid vilken tid något inträffade så kan de bara berätta om det var tidigt eller sent på morgonen, eftermiddag eller kväll. Om de vaknar mitt i natten så kan de nästa dag inte säga dig vid vilken tid det hände, för de vet inte. Manu var ett påtagligt exempel på detta. Så när "de som har fått uppgiften att urskilja vad som är rätt och fel" försökte misskreditera berättelsen genom att påpeka obetydliga tidsavvikelser, så visar det bara att de inte har kunskap om Afrikas landsbygd.

Manu visade mig också runt i bårhuset. Jag såg omkring 25 kroppar i den bakre delen av byggnaden och han visade mig exakt var Daniels kropp hade legat. Några av kropparna som han visade hade varit många månader i hans bårhus. Lukten som man skulle förväntade sig var mycket svag och ingen av kropparna var uppsvälld, alla var balsamerade. Som jag skrev i en tidigare rapport, det dröjer veckor och ibland månader innan Nigerianer begraver sina döda, för först samlar de in pengar från släktingar och förbereder för en stilig begravning. Manu visade en "herrelös" som legat fem år i bårhuset! Det fanns inga kylrum.

Den här kvällen övernattade jag på Best Way Hotel i Owerri. På morgonen åkte jag tillbaka till St. Eunice's Clinic. På vägen dit ringde jag på ficktelefonen till Daniel Ekechukwu. Han kunde vara utomlands eller var som helst i Nigeria, men jag hoppades att han skulle vara i sitt hem i Onitsha, ungefär en timmes resa bort. Min tanke var att besöka honom i hans hem på eftermiddagen.

 

När han svarade undrade han om jag var i USA. När jag berättade att jag var i Nigeria frågade han om jag var i Lagos. Jag sa att jag var i Owerri, då berättade han att han också var i Owerri och hade bott på Best Way Hotel, det som jag lämnat bara några minuter tidigare! Det var otroligt, jag hade kommit till Nigeria utan att veta om han överhuvudtaget var i landet och i tron att han fortfarande bodde i Onitsha. I själva verket hade han flyttat till Lagos, dit det tar 7 timmar att åka. Men just nu råkade han vara i trakten av Owerri eftersom hans syster skulle gifta sig den helgen. Eftersom det var så fullt i hans fars hus beslöt han och frun att ge sig av för en natt och körde 40 minuter för att bo på ett av flera möjliga hotell i Owerri, en stad på tvåhundratusen människor. Hotellet han valde var samma som jag valde av en slump och vi var där båda samma natt, det var ännu ett förunderligt sammanträffande.

 

I alla fall så samtyckte Daniel och hans fru till att möta mig på St. Eunice Clinic där jag skulle intervjua Dr. Anuebunwa. När vi alla kommit fram inbjöd Daniel mig att besöka honom i hans fars hem i byn Amaimo när jag hade talat med läkaren som utfärdat hans dödsattest.

 

 

Därifrån körde jag till Daniels fars hem på en skogsväg och kom faktiskt fram före Daniel och hans fru Nneka. Så jag fick tid att göra en videointervju med Daniels far. Hans berättelse var helt samstämmig med de redogörelser jag hört från alla de andra. Han berättade hur han fallit till marken i svåra kval när Daniels kropp fördes till hans hem. Han ropade till Gud: Varför har Du straffat mig på det här sättet? Han berättade om begravningsentreprenörens desperata begäran att han skulle flytta Daniels kropp från bårhuset på lördagsmorgonen.

 

 

När Daniel och Nneka anlände så berättade Daniel vad som hade hänt under året sedan vi träffades förra gången. Han hade varit och predikat i Österrike, Finland, Estland och USA. Han hade berättat sitt vittnesbörd över hela Nigeria vid Reinhard Bonnkes kampanjer. Han hade flyttat till Lagos för att vara närmare den internationella flygplatsen och en inrikesflygplats för att nå hela Nigeria. Någon hade gett honom en stor summa pengar för att han skulle köpa ett trevligt hus i Lagos men han använde pengarna för att köpa generator, en ljudanläggning, scen och en lastbil så han kan hålla sina egna gospelkampanjer i varje stat i Nigeria. Daniel säger att ägodelar betyder inget för honom numera.

 

Jag spelade in en 20-minuters intervju med fru Nneka, den här historiens verkliga hjältinna. Hennes berättelse överensstämde fullständigt med vad alla andra redogjort för mig om. Hon förlorade aldrig sitt hjärtas tro de två långa dagar när hennes man var död även om hon stod inför otroliga känslomässiga utmaningar. Hon var i rummet när han kom tillbaka till livet. Jag frågade om det var möjligt att Gud hade gett henne en speciell gåva av tro (se 1 Korintierbrevet 12:9) för hennes tro verkade vara så ovanligt stor. Hon svarade ja. För mig verkade det som om hennes tro sträckte sig så långt hon kunde ända sedan hon fick kännedom om sin mans olycka. Hon sa att hennes tro hade växt och blivit starkare genom flera prövningar som hon gått igenom.

Jag frågade om hennes två pojkar kände till att deras far dött. Hon sa att den äldste som var fem år gjorde det och hela tiden grät över att han förlorat sin far. När han åkte med sin mamma i ambulansen till The Grace of God Mission visste han att hans fars kropp var i kistan. Men Nneka sa att hon försökt lura honom att tro att hans far var i Onitsha. När Daniel kom tillbaka till livet så mötte pojken honom skrattande i den stora möteslokalen.

Jag frågade också om den federala och statliga säkerhetspolisen bokstavligen hade slagit henne när hon stod fast vid att de skulle ge henne tillstånd att få ta makens kropp in i kyrkan. Ja, svarade hon, de slog henne skoningslöst med träkäppar. I Nigeria finns det ett uttryck, sa Nneka, som kan tillämpas på vad de gjorde med henne: "de slog helvetet ur mig" (ungefär: de banka skiten ur mig). Jag frågade henne hur lång tid som förflöt från det hon kom till kyrkan och till hennes mans uppståndelse. Hon uppskattade det till omkring fyra timmar. Jag har aldrig mött någon i mitt liv med en sådan uthållig och orubblig tro.

 

Återigen berättade Daniel för mig att allt han var med om utanför kroppen upplevdes som bara femton minuter för honom och detta med att han uppstod trodde han var en kraftfull dröm som han just hade upplevt. Men hans fru övertygade så småningom honom om att han hade legat i ett bårhus de föregående två nätterna mellan två andra döda kroppar.

Jag fick också veta att Nneka hade bett Daniel om förlåtelse för att hon smällt till honom innan han gav sig iväg från deras hem på morgonen den 30 november 2001. Men han hade vägrat. Han sa att en sådan handling som att slå till sin man har inte skett i det här landet, det är avskyvärt. Hans avsikt var att vänta tills efter gudstjänsten på söndagen och straffa henne med ett års separation från honom på hans fars ägor i byn Amaimo (kvinnans frigörelse har ännu inte nått Nigerias landsbygd). Men efter sin uppståndelse sa Daniel till sin fru att hans förlåtelse är som bröd i kylskåpet, om hon vill ha det så kan hon komma och ta emot den när som helst.

Daniel informerade mig också om skillnaden mellan Paradiset och Himlen, och mellan helvetet och eldsjön. Till exempel, sa han, så är det många människor som tror att helvetet och eldsjön är samma sak, men det är det inte. Helvetet är bara en tillfällig uppehållsplats och senare kommer alla i helvetet att dömas inför den Stora Vita Tronen och sedan kastas i eldsjön. Jag kände redan till det som står i Skriften, vi läste i Uppenbarelseboken 20:14 att döden och helvetet (dödsriket) kastades i den brinnande sjön.

 

Bibeln använder här ordet dödsriket, Hades på grekiska. Gamla Testamentets hebreiska har ordet Sheol, jämför Apostlagärningarna 2:27 med Psalm 16:10. Sheol/Hades var i Gamla Testamentet vistelseorten för de gudlösa och rättfärdiga efter döden, uppenbarligen bestod det av en pinoplats och en välbehaglig plats, se Lukas 16:19-31. Daniel sa att efter sin död så tog Jesus de rättfärdiga med sig till Paradiset. Jag har hört samma undervisning i Amerika flera gånger av bibeltrogna lärare.

 

Jag frågade Daniel om skriften han såg över porten till helvetet där det stod "Välkommen till Helvetets Port". Jag sa till honom att jag har haft problem i tron att Gud har satt en sådan skrift där, den verkar felplacerad, en parodi, ett gyckel. Daniel berättade då något som jag aldrig övervägt och fortfarande vill betrakta utifrån Bibelns undervisning. Han sa att Satan fortfarande har makt över de orättfärdiga i helvetet precis som han hade på jorden, och i själva verket är helvetet Satans besittning. Där torterar och plågar djävulen sina egna och håller dem fångna i de synder de var förslavade under när de tjänade honom på jorden. Satan har inget att förlora så han vilseleder dem inte längre om sin sanna natur och han fullständigt avslöjar den för dem, han hatar sina egna andliga barn som har tjänat honom. Gud tar inte itu med de orättfärdiga förrän de förs inför den Stora Vita Tronen och efter detta kastas de i eldsjön. Den sjön är ett uttryck av Guds dom över dem och det är därför som både helvetet och Satan själv slutligen kastas där.

Helt klart så fullföljde jag mina utforskningar ännu mer övertygad om att Daniel Ekechukwu dog på kvällen den 30 november 2001 och kom tillbaka till livet den 2 december 2001 som svar på hans fru Nnekas orubbliga tro. Vittnesmålen är mycket övertygande. Jag är också mer övertygad om att Daniels utanförkroppen-erfarenhet var äkta och att han hade en gudomligt beviljad möjlighet att se delar av himmel och helvete. Och återigen har jag försäkrat mig om att jag inte gömmer någon oförlåtelse i mitt hjärta!

 

Efter D Kirkwoods första artikel kom kritik från olika håll. Många vill inte tro på Daniels uppståndelse överhuvudtaget. Han tog upp detta i en Uppföljningsrapport. Det intressantaste i den handlar om det många reagerat mot, att människor som kallar sig kristna skulle kunna hamna i helvetet. Här följer hans svar på detta:

Uppföljningsrapport

(delar från en artikel som skrevs efter kritik mot den första rapporten) 

 

by David Kirkwood

 

 

Helt säkert är den allvarligaste upplevelsen som Daniel gjorde i helvetet när ängeln tillkännagav för Daniel att han skulle ha slutat där på grund av sin oförlåtelse (om Gud inte hade bevisat honom nåd).  Kan verkligen oförlåtelse orsaka att en kristen slutar i helvetet? Återigen, bibelns svar är ja. Kommer du ihåg liknelsen om tjänaren som inte ville förlåta som finns i Matteus 18:21-35? När kungen fick veta att hans tjänare, som han hade efterskänkt en enorm skuld av stor nåd och barmhärtighet, hade vägrat att hjälpa en annan tjänare med en struntsumma, "blev han vred" och "lät bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald". Det är så här, tjänarens tidigare efterskänkta skuld som han omöjligt kunde betala blev återinsatt. Så nu upptäcker han åter igen, att ha en skuld som han aldrig kan betala tillbaka och kommer under sin herres vrede och överlämnas till torterarna. Sedan varnar Jesus oss, "Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder".

 

Det är tydligt att detta var en varning till de kristna. Det bevisas av det sammanhang liknelsen står i och av själva innehållet. Liknelsen berättades för troende med en förmaning att förlåta sin broder. Men den här tjänaren som inte ville ge den andre tjänaren tid att betala hans lilla skuld representerar en person som tidigare var förlåten av Gud, en kristen, men hans förlåtna tillstånd återkallades. Han skördade vad han sått. Det var ingen skillnad på tjänaren i Jesu liknelse och Pastor Daniel Ekechukwu. Varför skulle vi bli förvånade över att en ängel berättar för Daniel vad Jesus sagt till alla Hans efterföljare?

 

Allt detta säger oss att kristna kan förlora sin frälsning genom oförlåtelse. Om du är bland dem, som tror att om du en gång är frälst så har du en garanti att du alltid kommer att vara frälst, så behöver du omvärdera din ståndpunkt. Det här visar inte bara Jesu liknelse utan också många andra bibeltexter.

 

Se Matteus 24:4-5, 11-13, 23-26, 42-51; 25:1-30; Lukas 8:11-15; 11:24-28; 12:42-46; Johannes 6:66-71; 8:31-32, 51; 15:1-6; Apostlagärningarna 11:21-23; 14:21-22; Romarbrevet 6:11-23; 8:12-14, 17; 11:20-22; 1 Korinterbrevet 9:23-27; 10:1-21; 11:29-32; 15:1-2; 2 Korinterbrevet 1:24; 11:2-4; 12:21-13:5; Galaterbrevet 5:1-4; 6:7-9; Filliperbrevet 2:12-16; 3:17-4:1; Kolloserbrevet 1:21-23; 2:4-8, 18-19; 1 Thessalonikerbrevet 3:1-8; 1 Timoteusbrevet 1:3-7, 18-20; 4:1-16; 5:5-6, 11-15, 6:9-12, 17-19, 20-21; 2 Timoteusbrevet 2:11-18; 3:13-15; Hebreerbrevet 2:1-3; 3:6-19; 4:1-16: 5:8-9; 6:4-9, 10-20; 10:19-39; 12:1-17, 25-29; Jakopsbrevet 1:12-16; 4:4-10; 5:19-20; 2 Petrusbrevet 1:5-11; 2:1-22; 3:16-17; 1 Johannesbrevet 2:15-2:28; 5:16; 2 Johannesbrevet 6-9; Judasbrevet 20-21; Uppenbarelseboken 2:7, 10-11, 17-26; 3:4-5, 8-12, 14-22; 21:7-8; 22:18-19.

Jesus är allvarlig när han varnar oss: om vi inte förlåter andra så förlåter inte Gud oss. Det är så livsviktigt så enligt Jesus skulle vi undersöka oss själva på detta område åtminstone så mycket som varje gång vi ber:

 

Mark. 11:25: Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser.

 

Detta är så grundläggande att det är inkluderat i Herrens bön, Matt. 6:14-15.

 

Tillbaka till framsidan